Rasspecifik avelsstrategi för
Sloughi
Enligt uppdrag
Tiina Wallgren, Kjellåke Bjurström och Ingela Näslund
Azawakh och Sloughi Klubben
SLOUGHINS HISTORIA
Utan en genomgående och omfattande genetisk forskning kan man inte med säkerhet säga exakt var sloughin har sitt ursprung.
Dock har man funnit bilder på, bland annat, keramiska föremål från tiden sju tusen till åtta tusen år före vår tidräknings början i områden öster om Egypten. Vidare tror man att nomadiserande grupper från dessa områden förde med sig sloughiliknande hundar till faraonernas Egypten. Hundarna skattades högt för sin goda förmåga till jakt och vakt, dessutom visade det sig att de var ovanligt lojala mot sin ledare. Även nubierna höll hundar som påminde om sloughin, dessa hundar kom också att bli uppskattade av högt uppsatta i Egypten. Förmodligen har dessa två typer av hundar blandats. I Egypten fanns vid den här tiden vinthundsliknande hundar som hade upprättstående öron likaväl som liggande öron.
Från Egypten följde sedan hundarna med karavaner och nomadiserande folk över den Afrikanska kontinenten. Under åren som följde har sedan de olika typerna sloughi, azawakh, saluki utvecklats något olika beroende på i vilket område hundarna hamnat och vad man, i respektive område, mer eller mindre medvetet avlat på, beroende på vad man sett som fördelar hos hundarna. Sloughin fick fäste i norra Afrika i fram för allt Marocko, Tunisien, Algeriet och Libyen. Här levde och lever hundarna än i dag tillsammans med berberfolken och nomaderna i de karga öken/bergsområdena, hundarna används fortfarande i stor utsträckning till att jaga med och till att vakta hus och hem och tillhörande djurhjordar.
Landskapet i norra Afrika skiftar från berg, genom karga stenöknar till Saharas sand.
De olika landskapen har under århundraden format olika typer av rasen, från den stora kraftiga bergs-sloughin som oftast var brindle eller mantlad till färgen till den mindre elegantare slätt-sloughin som oftast var sandfärgad.
Om man betänker den oerhört stora landsytan sloughin är utbredd över så kan man inte förvänta sig att rasen visar samma homogenitet som de vissa sedan århundraden genomavlade vinthundsraserna visar hos oss. Jämför t.ex salukin med sina varierande typer.
Man måste förstå typskillnaderna och inse att de ryms inom rasstandarden och att ingen av dom är mer korrekt än den andra.
Mellan 1898 och 1900 importerade konstnären och afrikaresenären August Le Gras fem sloughis från Nordafrika till Holland. 1904 upprättades en första standard och en sloughiklubb grundades. Strax före första världskriget så uppgick sloughipopulationen i Holland till närmare tvåhundra individer. Så vitt man känner till finns inget av den populationens linjer kvar.
Frankrike har genom årtionden varit kolonialmakt i Nordafrika och därigenom haft nära relation till sloughin. 1925 skrevs sloughins första standard i Frankrike som länge var standardförande land. Rasen betraktades som en fransk ras fram till 1973 då Marocko tog över ansvaret för sloughin som standardförande land och rasen ses numera som Marockos nationalras. Frankrike och Tyskland räknas i dag som länder med starka populationer av sloughi. Här bedrivs ett avelsarbete i nära samarbete med uppfödare och organisationer i Marocko.
SLOUGHINS HISTORIA I SVERIGE
I slutet av 1960-talet introducerades rasen i Sverige av Fru Gudrun Boulechfar som importerade ett par sloughis från Algeriet, hanen Tagiurie El Siam, som ansågs vara av tvivelaktiv härkomst samt tiken Richa Talata som representerade en mycket tilltalande typ.
1969 parades Richa Talata med hanen Shab Ben Alojazaer. Hon födde 2 tik-valpar, Du-Hoggar samt Bou Manjineni.
1971 parades Richa Talata igen, den här gången med en hane importerad från Frankrike, Sedouk. Resultatet blev 1 tikvalp, Quargla-Etnen.
1974 parades Du-Hoggar och födde Skogsfolkets Ashour. Hane okänd samt ev kullsyskon okända.
1975 fanns i tidningen Vinthunden en annons om en engelsk importhane, Djaeser Malik Hamadeh för avel, ägare Amin & Gudrun Hamadeh boende i Stockholms-förorten Enskede.
Över huvudtaget är dokumentationen om de tidigare svenska sloughis mycket bristfällig.
Det sägs att samtliga avelsdjur såldes till England under slutet av 70-talet. Kvar fanns då endast de enstaka avkommorna.
NULÄGE
Sveriges nuvarande sloughi-historia startade 1993 då Ingela Näslund, kennel Tillieville, importerade tiken Arhib's Asiir Bintu Hadjib från Eva och Jan Spjeldnes, kennel Arhib’s i Norge.
Importer till Sverige under åren 1993 – 2004 Inavelsgrad:*
1993 Arhib’s Asiir Bintu Hadjib, tik, från Norge av Ingela Näslund. 6,25%
1999 Atika Madina Al-Fadila, tik, från Tyskland av Kerstin Danielson-Asplund 2,34%
Arrad Madina Al-Fadila, hane, från Tyskland av Kerstin Danielson-Asplund 2,34%
2001 Rahina El Bahia de la cité du Guerrier, tik, från Frankrike av Tiina Wallgren 1,95%
Intissar’s Ghania, tik, från Italien av Inger Gelius, Erika Tönder & Susannah Kemp 3,91%
2002 Fazli Schuru-esch-Schams, hane, från Tyskland av Kjellåke Bjurström 0,78%
Magistere Selma, tik, från Frankrike av Kerstin Danielson-Asplund. 4,79%
2003 Uadi-El-Djemilla de la cité du Guerrier, tik, från Frankrike av Kjellåke Bjurström 1,46%
2004 Bersheba’s Sarouk, hane, från Schweiz av Karl Mårtensson 0,0%
Magistere Vyasa, hane, från Frankrike av Kerstin Danielson-Asplund 9,72%
Inavelsgrad:*
Kullar födda i Sverige 1996 – 2004:
1996 parades Arhib’s Asiir Bintu Hadjib på kennel Tillieville, med en från Tyskland
importerad finsk hane, Usdan Schuru-esch-Schams. Hon födde 8 valpar varav 5 är i livet. 9,38%
1999 parades/inseminerades en från Finland inlånad tik, Of Golden West Hannah på kennel Syringa med importerad sperma från en hane i USA, Ghali Shi’Ryân. Hon födde 9 valpar. 1,95%
2001 parades Tillieville Zwart Salza på kennel Tillieville med en hane i Norge, Arhib’s Baahir.
Hon födde 8 valpar. 12,7%
2002 parades Atika Madinah Al-Fadila på kennel Twisty Marsh med en holländsk hane
Montasar Min Darazja Loewlla. Hon födde 9 valpar varav 8 är i livet. 0,97%
2004 parades Rahina El Bahia de la cité du Guerrier på kennel Al Suwiid med Tillieville Zalute.
Hon födde 7 valpar. 0,0%
2004 parades Intissar’s Ghania på kennel Ghazoot med Tillieville Zoot Allures.
Hon födde 4 valpar varav 3 är i livet. 2,15%
* Inavelsgraden är beräknad på 5 släktled med reservation för ev avvikelser pga dataprogrammets tillförlitlighet.
HÄLSA
De svenska hundarnas hälsa anses överlag vara god. Rasen har gott immunförsvar och eventuella sjukdomsproblem har inte noterats.
Den sjukdom vi känner till hos våra hundar är att vissa individer är anlagsbärare av ögonsjukdomen gPRA, inga sjukdomsfall har förekommit i Sverige.
Samtliga avelshundar hittills i Sverige är DNA-testade på universitetslaboratoriet i Bochum, Tyskland. Kopior på testerna förvaras hos rasklubben. Bland våra svenska sloughis har enstaka individer med små navelbråck noterats.
Rent generellt har sloughin normal fortplantningsförmåga. Tikarnas dräktighet samt valpning har skett utan komplikationer. Inga dödfödda valpar har noterats. Tikens skötsel av valparna har fungerat utmärkt.
Mentaliteten generellt är u.a. Det som måste tas hänsyn till är hundarnas ursprungliga mentalitet som enligt rasstandarden beskrivs som reserverad. Dagens samhälle kräver en hel del av våra hundar att de ska fungera i mycket skiftande miljöer. Majoriteten av våra sloughis är betydligt socialare än vad rasstandarden beskriver – men vi får inte glömma ursprunget och döma ut de hundar som är aningen reserverade så länge detta inte övergår till panik eller aggression.
Viktigt är att socialträna hundarna ordentligt under uppväxten.
Sloughin fungerar utmärkt tillsammans med andra hundar då de själva är väldigt signalsäkra.
Sloughin är framför allt en jakthund vilket gör att den är motionskrävande och måste få springa lös regelbundet. Rasen är ursprunglig och oförstörd och har stor jaktinstinkt.
Då hetsjakt är förbjudet i Sverige så är vår enda möjlighet att testa hundarnas funktion att låta hundarna träna/tävla Lure Coursing som sedan 1999 är godkänt som bruksprov för vinthundar.
Ca 30 % av populationen tränar/tävlar Lure Coursing/Kapplöpning regelbundet.
Då sloughin genom sitt ursprung är anpassad till det landskap den härstammar ifrån fanns två huvudvarianter. Den elegantare mer finlemmade och torrare slätt-sloughin samt den större kraftfullare bergs-sloughin. Under åren har dessa varianter korsats.
Oavsett ursprungstyp bör sloughin genom sin hållning, sin tunna hud och sin flata torra muskulatur ge ett ädelt och elegant intryck.
Förhållandet mellan kroppslängd (mätt från bröstbensspets till sittbensknöl) och mankhöjd skall vara 0,96 (9,6:10).
Förhållandet mellan bröstkorgsdjup och mankhöjd skall vara 0,4 (4:10).
Förhållandet mellan skalle och nosparti skall vara 1:1.
Våra hundar håller som helhet en god exteriör. Till dags dato har sex kullar fötts där hundarna uppnått utställningsålder och av de som har deltagit har flertalet tilldelats 1:a pris på utställningar.
Flertalet av de hundar som finns i Skandinavien är relativt närbesläktade. Till dags dato är det endast tre individer som är totalt obesläktade med de andra.
Inavelsgraden räknat på ett genomsnitt på nulägets 6 födda kullar (1996-2004) ligger på 4,5%.
Den genomsnittsliga inavelsgraden bör ligga under 2,5% beräknat på fem generationer enligt Tabellmetoden som bl a används i Lathunden.
Ingen enskild kombinations/kulls inavelsgrad bör överstiga 6,25%, vilket motsvarar exempelvis en kusinparning men även kan uppnås vid parning av två till synes mer avlägset besläktade djur.
FRAMTIDEN
HÄLSA
Azawakh & Sloughi Klubben har valt att följa Tyska Vinthundklubbens beslut ang gPRA. AzSK rekommenderar uppfödare att i avel endast använda ”friska” individer. Med friska anses hundar av typ A – helt frisk samt hundar av typ B – frisk men anlagsbärare.
Typ B – hundarna kan ej tas bort ur aveln då avelsbasen i hela Europa är mycket liten. Däremot bör ej två typ B hundar paras med varandra då parningen rent teoretiskt kommer att resultera i 25% sjuka hundar, typ C. I Tyskland kan dispens sökas för att i speciella fall använda två hundar av typ B i avel.
Azawakh & Sloughi Klubben förordar uppfödare/avelshundsägare att DNA-testa sina avelshundar innan parning samt endast använda typ A eller typ B hundar, se ovan.
Målet med rekommendationen är att vi inom ett tidsperspektiv av 15 år endast skall ha friska individer, typ A, i Sveriges sloughi-population.
MENTALITET
Då mentaliteten inom rasen i dagsläget generellt kan anses vara god skall Azawakh & Sloughi Klubben fortsätta att arbeta för att till avel endast använda hundar som ej uppvisar beteendestörningar i form av överdrivna rädsle-reaktioner eller aggressivt beteende i oprovocerade eller för hunden vardagliga situationer (SKK’s grundregler punkt 2:5).
Azawakh & Sloughi Klubben skall arbeta med att bevara rasens ursprungliga temperament samt jaktintresse. Rasklubben ser gärna att ägarna mentalbeskriver (MH) sina hundar för en möjlighet att sammanställa dokumentation för en framtida uppföljning av hur mentaliteten utvecklas inom rasen.
FUNKTION
Azawakh & Sloughi Klubben skall arbeta med att uppmuntra ägare att träna/tävla Lure Coursing som idag är vår enda möjlighet att mäta rasens bruksduglighet och funktion.
Även kapplöpning, agility samt viltspår är aktiviteter som passar sloughi och ger utlopp för dess rörlighet, snabbhet och kapacitet inom flera områden.
EXTERIÖR
Då exteriören på den svenska populationen kan anses vara god förespråkar Azawakh och Sloughi Klubben att uppfödare ska vara väl förtrogna med gällande rasstandard.
Uppfödare bör i avel endast använda hundar som uppfyller standardens krav vad gäller exteriör, temperament samt funktion.
GENETISK VARIATION
Genetisk variation är en nödvändighet för att rasen ska kunna bevara sunda, mentalt och exteriört goda hundar samt bevara rasens specifika egenskaper. Genetisk variation är nödvändig för att rasen skall ha ett fullgott immunförsvar samt för att den ska kunna uppvisa en god reproduktionsförmåga.
Varje uppfödare av sloughi skall ha kunskap om rasens historiska bakgrund, både inom och utom landet samt vara införstådd om rasens nuläge.
Viktigt att tänka på är att för varje generationsled vi lägger till och räknar inavelsgraden på desto högre inavelsgrad får vi i resultat. Rasen har i många år avlats snävt och många syskonparningar ligger bakom våra hundars stamtavlor vilket gör det än viktigare för uppfödarna att tänka på att hålla en låg inavelsgrad.
Azawakh och Sloughi Klubben förordar uppfödarna att ha till mål att inom en 10-års period sänka den enskilda kombinationens/kullens inavelsgrad till att ligga under 6,25% samt att gemensamt arbeta för att sänka den genomsnittsliga inavelsgraden till att ligga under 2,5%.
Azawakh och Sloughi Klubben arbetar även med att uppmuntra till införsel av utvärderat och obesläktat/mindre besläktat avelsmaterial utifrån.
MÅL
gPRA: Att inom ett tidsperspektiv av 15 år endast ha friska individer, typ A, i Sveriges sloughipopulation.
Inavelsgrad: Att inom en 10-års period sänka den enskilda kombinationens/kullens inavelsgrad till att ligga under 6,25% samt att gemensamt arbeta för att sänka den genomsnittsliga inavelsgraden till att ligga under 2,5%.
Källor:
SKK’s avelspolicy
Winthunde, Ingeborg & Eckhard Schritt, utgiven 1991
Der Winthund in seiner Vielfalt, DWZRV, utgiven 1992
Winthunde im Wandel der Zeit, DWZRV, utgiven 1978
Winthunde, ein Geshenk der Natur, DWZRV, utgiven 1974